Texter

Text av Inger Höjer Aspemyr, intendent Statens Konstråd

 

Arboretum


Skogen har för många en särskild betydelse. Att strosa runt vare sig man har ett mål eller inte är en form av avkoppling från det påpassade vardagslivet. Känslan av att skogen är ett skydd, en fristad delas av många. I skogen blir proportionerna av människan på något sätt justerade för att ingå i något större, som det ekologiska system vi lever i. Också en euforisk känsla infinner sig som en förhöjd livskänsla. Man får också ett existentiellt mått på sin ringa betydelse i det stora hela, något som kan kännas som en tröst.

 

I skogens eller trädgårdens mångfald av träd, vad får oss att stanna upp vid ett enskilt träd? Att verkligen betrakta ett enskilt träd? Är det någon detalj som lösgör sig, fångar intresset i det som ögonblicket innan var en del av den gröna massan? Kanske som att trädet väljer att visa sig för dig.

 

Marie Holmgren tecknar träd. Harmoniskt centrerat i bilden möter betraktaren trädet ansikte mot ansikte. Frikopplade från rötter, luft och omgivning men också frikopplade från det förflutna och det som komma skall framträder de här och nu. Med distinkta blyertsprickar i en tålmodig teknik arbetas formen fram. Hur starkt trädet tillåts framträda i bildens slutliga valör, förhandlas fram under arbetets gång. Det är i den stilla processen relationen mellan tecknare och objekt utvecklas. Den meditativa atmosfären för tankarna till japanska tuschteckningar i Katsushika Hokusais (1760-1849) bildvärld, fast än det snabba, tveklösa anslaget i hans teckningar är den motsatta hållningen.

 

Tecknaren kallar fram närvaron av det enskilda trädet. Bilden kommer gradvis att skönjas för att mötet ska kunna äga rum. Ingenting tillåts störa den processen. Koncentrationen är total, här är det bara tecknaren och trädet som befinner sig öga mot öga. Måtten på bilderna är av stor betydelse. Storleken bestäms efter människans längd som för att markera att det är ett möte likar emellan i en nära relation.

 

Träden är magnifika i sitt uttryck men har någon detalj som fångar ögat, en vinklad gren, en oväntad rörelse. Objekten är uteslutande barrträd. Det är det långsamma växandet som intresserar. Skogen består ju mest av gran och tall, i en identitet som inte rubbas nämnvärt av årstidernas växlingar. Till skillnad från lövträdens mer påtagliga förändringar över året har barrträden inte samma oförbehållna förmåga att fascinera. De står mer för det idoga och motståndskraftiga, som står pall i alla väder. Tills de faller.

 

Livets träd är en metafor, använd i kulturer över hela världen som en religiös symbol. Moder jord är kanske den vanligaste symbolen för alltet men Livsträdet är en väl använd bild för det livgivande. Även Dödens träd existerar som symbol för livets kretslopp. Inom buddhismen i Kina finns föreställningen om att de döda sitter på grenar i Dödsträdet. Trädet ger liv men tar också liv i en obönhörlig cykel.

 

Träden i Marie Holmgrens bilder uttrycker sin autonomi och Marie Holmgren uttrycker sin tveklösa närvaro.